Direktlänk till inlägg 8 april 2016
Åh, jag har blivit frågad om en sak, och de är att göra ett inlägg om och till min pojkvän.
Om hur vi träffades, och lite hur han är. Och varför inte?
Jag och min pojkvän träffades för första gången i en bil, det var kring midsommar. Lite innan de, vid maj kanske. Har jag för mig. Första eller andra kvällen vi var med varanda plus två till som kände varandra och därefter träffades jag och pontus. Men iaf, efter första eller andra kvällen så frågade pontus mig genom snap, fast vi var med varandra ifall om det var något, eftersom att jag såg nedstämd ut. Jag minns faktiskt inte vad jag svarade, men han var så otroligt gullig mot mig. Han verkligen fanns där för mig sen dag ett, och efter första kvällen tillsammans och vi skulle hem så fick jag en kram och vi skrev till typ två på natten. Ja, jag var förälskad. Och det var just därför jag mådde så jäkla kasst eftersom att jag gillade en kille som är 6 år äldre, jag trodde aldrig jag skulle ha en chans på honom för åldersskillnaden. Men, då började han även få känslor för mig. Jag bara sken upp och kvällen han kom för att lämna sin keps till mig fick jag även min första kyss. Eller, kanske en snabb puss i ungefär 2 sekunder så kyss vare kanske inte men fick iaf en puss. När dom åkte så minns jag att jag grät hela vägen hem, och hur jag luktade i kepsen. Den luktade sååå pontus. Sen kom vi in i juni månad, det var crousing här där jag bor. Vi står och kramas så säger han till mig, "är du min nu?" och det var då, 27 juni som vi blev tillsammans. Snart tio månader sen.
Pontus är den mest underbara jag har träffat, man kan inte må dåligt med en sån kille. Med honom mår jag bra. Vi kan som i alla andra förhållanden bråka ibland, men har inte varit stora bråk hela tiden, de har hänt men inte ofta. Vi känner att vi är på ett sånt läge nu att vi vill bo tillsammans, och eftersom att jag bor med min mamma och pontus bor själv i ett hus så kommer jag flytta dit. Jag är evigt tacksam över att få ha honom, och att han bara är min. Kunde inte haft någon bättre, och det härligaste är att vi kan prata om allt, och tomprata. Han är en snäll och hjälpsam kille, envis så att man knappt ens få köpa två drickor åt han... Men som sagt, vi är i ett förhållande och ibland betalar pontus åt mig och ibland betalar jag åt pontus. Det går jämt upp.
Om du någon gång i ditt liv pontus läser detta, så kom ihåg det att jag är förevigt din